Det ska finnas en båt

Två dagar i solsken. Vi rullar i lätta växlande vindar mot nordväst. Landskapet mer kuperat och ännu vackrare när man får lite överblick från höjderna. Inga vingårdar utan mest betesmarker mellan avgränsningar av blommande snår. Idag kortbyxor och inga hanskar. Vi följer delvis cykelled och ibland lite raskare landsvägar. Till hotellet i Vannes kör vi drygt nio mil. Det är lite för långt för oss just nu. Trötta och mosiga tar vi oss ändå ner på stan och hittar en söndagsöppen restauranger som serverar ljuvlig mat och dryck. 

Måndag den 31 mars. Vi ritar en sträckning på vår navigatör, Komoot. Den visar vägen upp mot Lorient med stopp i Auray där vi hoppas att cykelsmeden ska förbarma sig över Y.s framhjul. Det är marknad i stan och smeden har stängt. Det är ganska vanligt att det är stängt söndagar och måndagar när butiker istället har öppet lördagar. Ändå fin cykling, sol, tjänlig vind och många vackra hus och trädgårdar. Hjulet får hänga med någon dag till. Vita och gulvita stenhus, markerade fönster med ljusblå luckor och svarta skiffertak. Ju närmare kusten desto mer renoverade och stiliga. Ostron i säckar som sköljs över av tidvatten två gånger per dygn. 

Nu till rubriken. Jag ser inga färjor som går härifrån konstaterar Y när vi står vid vattnet och ser staden på andra sidan. Men jag har ju Googlat och det ska gå färjor var tionde eller tjugonde minut säger M bestämt. Förvirring uppstår men ett nytt samtal till turistbyrå ger viss vägledning. Det går båtar men från en annan plats och tid. Nåväl inga problem enligt M som far iväg med Y i släptåg. Slutet gott och det kan vi också säga om dagens inkvartering i Villa Ker Mar. En klassisk villa på strandpromenaden några kilometer utanför staden Lorient.