Cykeltrampbanor

Måndag den 28 april

Hur skyddar man ett land som har en fjärdedel av markytan under havsnivå? När vi rör oss över de stora sunden i deltalandskapet söder om Rotterdam är det uppe på stora långa barriärer. Konstruktioner som  kan öppnas för att cirkulera vatten eller stänga helt för hålla havet utanför. Hav och sandstränder varvas med barriärer och vindkraftsparker. Vi passerar floders utlopp på broar och med färja. Hela tiden vid sidan av bilvägar. Det är verkligen världsklass på nätverket av cykelbanor. Det är lika mycket omsorg för cyklar som för bilar. Riktiga cykelmotorvägar eller ännu bättre cykeltrampbanor! Det vi måste se upp med är att lämna företräde i korsningar och rondeller. Här ska vi stanna och bilister släpper inte gärna fram cyklister. Många fler cyklister är det också jämfört med tidigare på resan. Ingen har hjälm. Det är givetvis en generalisering men i Delft som är dagens destination där har ingen kask på skallen trots att det går både fort och vingligt. Våra cyklar övernattar i cykelgarage nära järnvägsstationen tillsammans med tio tusen andra järnhästar. Vi har rum på ett hotellkoncept som heter The Social Hub. Ett hostel, hotell, långtidsboende, konferensanläggning. Det här verkar locka studenter som läser kortare kurser på något av stadens universitet. 

Tisdag den 29 april

 Vilodag i Delft. Skönt att inte behöva packa ihop utan bara ta det lugnt, tvätta kläder, besöka barberare, se över cyklar, promenera i staden, äta lunch i solen, gå på Vermeer museum eller klättra upp i kyrktornet. Jag gillar utsikt och det här var toppklass. Klart väder från ett torn med tre utsiktsnivåer. Här är det verkligen tätbefolkat. Byggnader och hamnkranar i Rotterdam åt ena hållet, Haag åt andra, 360 grader vägar, industrier, växthus städer och byar. När människor bor så här trångt och har så långa ben är det inte konstigt de ger sig ut i världen. När vi tar en eftermiddagsöl tänker jag på tre exempel. Nya Zeeland heter så för att det var en holländare som var bland de första Européerna i området och landsmän till honom kartlade och namngav det nya landet i havet. Exempel två är Vancouver där vår kompis Brad bor. Det var det en Brittisk kapten, George Vancouver som kartlade kusten och det bidrog så småningom till stadens namn. Farfar till Georg var förstås Nederländare och hette van Coevorden. Det tredje exemplet är än mer långsökt. En stad som vi planerar att cykla genom heter Buitenpost. För mig klingar det bekant. Buitenpos är en gränsby mellan Botswana och Namibia, Det flamländska ordet betyder ungefär utpost och i kanten av Kalahariöknen passade det fint. Det blir spännande att också få se originalet. Dags att samla tankarna på den fortsatta resan. Vi försöker cykla fyra, fem etapper och sedan ta en vilodag. För att förflytta sig de drygt 230 mil vi hittills avverkat krävs visst fokus och rutiner. Vi rullar inte fortare än 15-18 kilometrarna i timmen. Då gäller det att komma igång hyfsat på förmiddagen, inte ha för många och långa stopp. Att komma fram i tid för att äta vettig mat på kvällen. Vi skrattar åt oss själva när vi inser att det stora äventyret med alla upplevelser också handlar om att vara som i en tunnel av upprepningar, av packning, planering och navigering. Vilodagar är viktiga inte bara för kroppen.