Vitt vrak till cykel

Torsdag 3 april. Cykeln är trasig. Det där är inte min cykel utan en annan som någon ställt där de tog min. Oklart hur det här hänger ihop men känslan av att ha en trasig, vitmålad, inte egen cykel tar all tankemöda. Det känns verkligen inte bra. När man börjar drömma på det här sättet är man inne i det man gör. Tur att vi har en dag till i Pentrez. Det blir en kort sväng till affär för att bunkra lunch, middag o frukost. Persedelvård i form av cykelunderhåll. Sedan tvätt av kläder följt av en promenad på den tre kilometer långa stranden. Nu vid lågvatten är den mer än hundra meter bred. Regnet gör att vilodagen känns än mer välmotiverad. Kul också att få bilder från John, en månad idag!

 

Fredag 4 april. Vi visste att det här blir en tuff dag med många branta stigningar och mycket höjdmeter de sex milen in mot Brest. På vägen passerar vi en handfull gulliga och pittoreska städer, vi rullar över ett antal höjder med magisk utsikt och vi passerar två imponerade broar med enskilda cykelbanor. Bra ordnat Bretagnare! Det vi ser av Brest är delar av den stora hamnen, borgen och den centrala gågatan med spårvagnar. Även den här staden drabbades hårt under 1940 talet och de centrala delarna har inte kvar den charm och den historia som många mindre städer eller byar vi rullar genom.