Voyages de retraités

 Måndag den 14 april. 

Nu har det gått en månad sedan jag blev pensionär. Det går bra så här långt. Ibland tänker jag på mina arbetskamrater som strävsamt gnetar på med ramverk för mål, resultat och värdestyrning i skolväsendet. Det verkar fungera utan mig, vilken överraskning! Istället skänker jag en tacksamhetens tanke till det system och till de som stöttar på hemmaplan för att den här pensionärsresan ska vara möjlig. Idag rullar vi ut till Mount Saint Michel. En plats som man ett på bild många gånger. Klippan i den grunda havsbukten med klostret på toppen syns på långt håll. Det är fint att rulla med cyklarna ända ut och att gå en runda den trånga staden vid foten av klippön. Men det är också en turistmagnet. Trängsel och kommers gör oss snart nöjda och vi styr iväg norrut. Dagens mål ett hotell i Ducey

Tisdag den 15 april

Morgonrusningen i byn. Vägarbeten, route barre, deviation, stänga vägar och omledning skapar kaos på och kring den gamla stenbron. Från hotellets frukostservering följer vi roat händelseförloppet. Allt kulminerar i att en timmerbil fastnar. När ägaren till den bil som måste flyttas slutligen anländer är det dags för oss att bryta upp. Nu går pensionärsresan ut på en gammal järnvägsbank. Vi följer den i drygt 7 mil upp till staden Vire. Normandie är kuperat, rullande kullar, dalgångar med åar i botten. När järnvägen byggdes under 1850 talet har ingenjörerna med en smörknivs mjuka linjer skurit genom kullar och jämnat ut dalgångar. En helt otrolig mängd fyllnadsmassor flyttats från kullar till sänkor. Jag tänker Tage Danielsson och på alla händer som grävde på Göta… Tänk att deras möda än idag gör att vi kan cykla på en lätt stigande eller lätt fallande helt bilfri cykelbana.